Anki85

På baksidan av boken står det:
Hon skulle aldrig glömma den där heta augustikvällen när John avslöjade att han hade träffat en annan och ville skiljas.
Samantha - vacker, begåvad, mitt uppe i en spännande karriär - drabbades av det otänkbara: hon blev övergiven av en man som hon trode älskade henne.
Länge kämpade hon för att bygga upp sin raserade värld och sin tilltygade självtillit. Men när ensamheten hotade knäcka henne, lämnade hon New York och tog sin tillflykt till en vän i Kalifornien. Där, i friheten och enhelheten på ranchen, bleknade långsamt minnena och Samantha började inse att livet inte var slut - bara hennes tid med John.
Den man som fick Samanthas livslust att sakta återvända var olik alla andra män hon tidigare mött. Ja, olik henne själv också, men kanske var det just det hon behövde? Eller var kontrasterna för stora?

Min åsikt:
Jag gillar sedan tidigare Danielle Steel som författar då jag tycker om sättet som denne skriver och uttrycker sig på. Den här boken var inget undantag. Det är en berättelse som berör väldigt mycket och även om en del delar i boken är förutsägbara så utvecklas inte historien alls i den riktning som jag trodde från början att den skulle göra. Är en fin berättelse som nästan fick mig att gråta i vissa kapitel. Även om jag vet att det är en påhittad historia så är det ju ändå faktiskt så att många i världen har upplevt denna historia som en del av sin vardag. Gillar ni Danielle Steels sätt att skriva så tror jag att ni även gillar den här boken...