Min bästa väns dotter av Dorothy Koomson

Nu har jag läst ut första boken av dem som jag fick härromdagen, så här kommer recensionen på den:



På baksidan av boken står det:
Kamryn Matika och Adele Brannon var bästa vänner och trodde inte att något i världen skulle kunna komma emellan dem. Tills Adele gjorde det otänkbara och låg med Kamryns stora kärlek, Nate. Som om inte det skulle vara nog blev hon gravid och födde hans barn. När Kamryn får reda på sanningen, två månader före sitt bröllop, bestämmer hon sig för att aldrig träffa någon av dem igen. På ett ögonblick mister hon de två viktigaste människorna i sitt liv. Den eviga vänskapen är över och Kamryn flyr från London till Leeds för att försöka skapa sig ett nytt liv på egen hand.

Några år senare landar plötsligt ett brev på dörrmattan som berättar att Adele är döende. Hon håller på att förlora kampen mot sin leukemi och vill att hennes bästa vän ska adoptera den nu femåriga dottern, Tegan. Ännu en gång ställs Kamryns liv på ända. Adele - hennes själsfrände - kommer att dö. Och hon själv, som bestämt sig för att aldrig någonsin skaffa några barn, måste kanske bli mamma.

Så börjar hennes livs svåraste resa. En resa mot ansvar och insikt, förståelse och förlåtelse, men framför allt mot den stora kärleken.

Min åsikt:
Efter att ha läst baksidan av boken trodde jag att det var handlingen någonstans mitt i boken, så var dock inte fallet. Boken börjar med att det som står på baksidan sker och var eftersom man läser får man reda på lite mer bakgrund till allting. Enligt mig är det en väldigt gripande bok och jag både skrattade och grät när jag läste den. Författaren hanterar så många känsliga områden i boken, exempelvis känslor kring svek och kring döden, på ett väldigt jordnära vis. Det går att känna sig in i vad de olika karaktärerna får gå igenom.

Boken är egentligen ganska förutseende men enligt mig så gör det ingenting utan det är att den är så välskriven som gör den intressant. Att få följa med karaktärerna när de går igenom denna jobbiga tid. Helt klart läsvärd enligt mig med andra ord. Jag kom på mig själv att tänka till lite extra när det gäller vissa saker, vad är det egentligen som är viktigast i livet? och hur mycket kan en person egentligen förlåta och lägga bakom sig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0